Felsök sprickor i putsad fasad – orsaker, kontroll och lagning

Diagnostisera och åtgärda sprickor i putsad fasad

Sprickor i en putsad fasad kan vara allt från kosmetiska skavanker till tecken på allvarliga problem. Här får du praktiska råd om hur du känner igen orsakerna, kontrollerar omfattningen och lagar på rätt sätt för ett hållbart resultat.

Orientering: spricktyper, risker och när du bör agera

Hårfina krympsprickor uppstår ofta i ytputsen när bruket torkar. De är vanligtvis ytliga och påverkar sällan konstruktionen. Sättningssprickor däremot följer ofta diagonalt från hörn på fönster och dörrar och kan tyda på rörelser i stommen eller brist på rörelsefogar. Lodräta eller horisontella sprickor vid materialskarvar, bjälklagskanter eller mellan putsfält tyder på rörelse och kräver särskild hantering.

Det viktigaste är att hindra vatteninträngning. Fukt bakom putsen kan orsaka frostskador, korrosion i armering och frostspjälkning. Ser du missfärgningar, avflagning, alger eller ihåligt ljud vid knackprov ska du utreda orsaken innan du målar eller lagar ytligt.

Vanliga orsaker till sprickor

Sprickor har oftast flera samverkande orsaker. Att identifiera rätt orsak avgör om lagningen håller eller släpper.

Krympspänningar i putsen: för snabb uttorkning, sol och vind, eller för starkt bruk på svagt underlag.
Rörelser i byggnaden: sättningar, temperaturvariationer, träkonstruktion som krymper, brist på fungerande rörelsefogar.
Felaktigt underlag: smuts, damm, svag eller kritande yta, eller dålig vidhäftning mot putsbärare.
Fuktbelastning: läckande hängrännor, saknade droppnäsor, spruckna plåtavslut, stänk från marken vid saknat kapillärbrytande skikt vid sockeln.
Utförandefel: för tunn eller för tjock puts, inga armeringsnät över skarvar, blandningsfel eller bristande eftervattning.

Kontroll och felsökning på plats

Börja med en metodisk genomgång av fasaden innan du planerar åtgärden.

Visuell granskning: kartlägg sprickornas läge, riktning och om de följer skarvar, öppningar eller bjälklag.
Sprickvidd: mät med sprickmätare eller jämför med kreditkort. Under 0,2 mm är ofta ytliga; över 0,3–0,4 mm kräver öppning, armering eller fog.
Knackprov: knacka lätt med hammare. Ihåligt ljud tyder på släpp och kräver friläggning och omputsning.
Fuktindikation: känn efter kallare, fuktiga partier. Fuktsvullnad, saltutfällningar eller mörka fläckar signalerar inträngning och måste åtgärdas vid källan.
Kontrollera anslutningar: titta på plåtavslut, droppnäsor, fönsterbleck, genomföringar och sockel. Sprickor här är ofta kopplade till läckage.
Rörelsefogar: identifiera befintliga fogar och kontrollera om fogmassan spruckit eller släppt från kanterna.

Välj rätt material för reparationen

Välj system som matchar befintlig puts och dess ånggenomsläpplighet. En mjukare, mineralisk puts (till exempel kalk- eller kalkcementputs) bör inte lagas med ett hårdare och tätare bruk, eftersom rörelser då koncentreras till skarven. Organiska ytskikt som akrylputs kräver kompatibla primers och bruk.

Vanliga materialval:

Mineraliska system: kalkputs, hydraulisk kalk eller kalkcementputs med god diffusionsöppenhet. Silikatfärg används ofta som ytskikt.
Organiska system: akryl-, silikonharts- eller kombinationsputs. Kräver rätt primer och ofta armeringsskikt.
Armering: alkaliresistent glasfibernät och armeringsremsor över sprickor, skarvar och hörn.
Fogmassa: elastisk fog för rörelsefogar och anslutningar mot plåt, trä och fönster.
Grundning och vidhäftare: putsprimer eller stänkputs/kvastslagskikt för bättre fäste.

Så lagar du sprickor – steg för steg

Arbeta säkert: använd godkänd ställning eller fallskydd, skyddsglasögon, handskar och andningsskydd vid slipning och sågning. Putsdamm kan innehålla kvarts (silika).

Frilägg sprickan: skär upp till ett V-spår med fogfräs eller mejsel. Avlägsna lös puts runt sprickan tills du når fast underlag.
Rengör: borsta och dammsug noggrant. Tvätta bort salter och smuts. Förvattna mineraliskt underlag lätt till matt fuktig yta.
Grundning: applicera lämplig primer/vätskebindare enligt systemleverantörens anvisning för att förbättra vidhäftningen.
Armera: bädda in glasfiberremsa i ett första lager reparationsbruk över sprickan med minst 10 cm överlapp åt varje sida. Vid större fält, lägg helt armeringsnät.
Återställ putsskikt: applicera reparationsbruk i två steg. Dra av plant och anpassa tjocklek till omgivande puts. Följ rekommenderade väntetider mellan skikten.
Ytstruktur: filta, riva eller spruta så att strukturen matchar befintlig fasad. Öva på provyta först.
Rörelsefogar: kapa putsen rakt och lägg elastisk fog med korrekt fogbredd och bottningslist där konstruktionen kräver rörelse.
Eftervård: skydda mot sol, blåst och regn. Eftervattna mineralisk puts i några dagar för att minska krympspänningar.
Ytbehandling: när putsen torkat, måla med diffusionsöppen fasadfärg som passar systemet (till exempel silikat eller silikonharts). Måla hela fält för att undvika nyansskillnader.

Kvalitetskontroll, underhåll och vanliga misstag

Kontrollera lagningen efter härdning: inga hårfina sprickor i skarvar, bra vidhäftning (knackprov) och en yta som släpper igenom fukt men stoppar slagregn. Säkerställ att orsaken bakom sprickan är åtgärdad, till exempel en defekt plåt eller en saknad droppnäsa.

Vanliga misstag att undvika:

Att bara spackla igen utan att V-skära och armera över sprickan.
Fel materialkombination: tät och hård lagning på mjuk och diffusionsöppen fasad.
Ignorerad fuktkälla: läckande ränna eller otäta anslutningar fortsätter att skada putsen.
Saknade rörelsefogar eller för smala fogar som låser fasaden.
För snabb uttorkning utan skydd, vilket ger nya krympsprickor.
Målning på fuktig puts eller med fel typ av färg som stänger inne fukt.

Planera in årlig fasadöversyn. Tvätta bort alger och smuts, kontrollera fogar, plåtavslut och sockelns stänkzon. Mindre sprickor som fångas tidigt är enklare att åtgärda och hindrar att fukt tränger in och orsakar dyrare reparationer senare.